This is where your BEST year begins

Det lovar Mel Robbins i sin senaste workbook, med det ganska så självklara namnet: Best Year Workbook 2026. Jag gillar enkelheten att döpa något till vad det faktiskt är. Det är handboken för ditt bästa 2026.

Det börjar med en lista över alla månader i 2025 – från januari till december. Uppgiften är att skriva ner vad som utmärkte varje månad. Min första tanke är att HERREGUD! Huuuuuuuur ska jag komma ihåg vad jag gjorde i februari som var utmärkande??

Men vi provar.....

• JANUARI: Jag gav ett nyårslöfte att jag skulle vara så pass självgående i mitt företag att jag kunde säga upp mig som anställd till sommaren. Varför var jag så kaxig? Jo, jag hade gjort ÄNNU en kurs i hur du genom online kurser jobbar lite, tjänar mycket och lever ditt bästa liv. Måste varit morfindimmorna efter den krossade handleden som fortfarande spökade. Det som ändå utmärkte månaden, och faktiskt blev en förändring för mig var: JAG BLEV MED GLASÖGON. Det som var månadens stora flopp var att jag klippte "microbangs" HAHAHAHAHAHA! Fortfarande en snackis här hemma....herregud (eye roll)

• FEBRUARI: Vårvintern började visa sig och jag gav mig ut på skidspåret. Det var ren och skär skräck så fort det gick utför, blandat med en skön känsla av att äntligen göra något fysiskt. Handleden jag krossade under hösten gjorde sig fortfarande påmind, och begränsade mycket vad jag kunde göra. Men äntligen skidor och grillning ute i snön. Det är det bästa med denna årstid. Något annat som var en höjdpunkt under 2025 – jag hade en testgrupp för mitt online program Från Kaos till Klarhet. I 4 veckor hängde jag med en grupp kvinnor som är drivna, nyfikna, och som alla har en vision inom sig om hur de kan förändra världen till en bättre plats. Det var en månad där, jag i alla fall, blev inspirerad. Jag blir varm när jag ser deras arbete på sociala medier.

• MARS: Det var en månad för att skapa. Korta videon med Canva-tutorials, gratis workbooks och bonusmaterial. Alla med med temat online kurser och AI-workshops. Jag hade inte lärt mig något från januari tydligen. Inte för det, jag älskar att dela med mig av vad jag själv har lärt mig. Ända sedan barnsben har jag haft en liten dröm av att vara en lärare, att undervisa andra. Jag fick också möjligheten att filma ett fantastisk norrsken rakt under ifrån. Jag har aldrig stått rakt under norrsken, och aldrig lyckats fånga norrsken på video – det var magiskt. Jag tröttnar aldrig på detta under. Tänk vad fantastisk vår värld är!

• APRIL: Jag försökte vända blicken inåt och började kolla på det japanska konceptet IKIGAI i mer detalj. Vad är det jag vill göra, vad får mig att vilja gå upp ur sängen. IKIGAI är punkten som du vill stå på. När det du älskar, det du är bra på, det som gör någon nytta och som du kan få betalt för möts. Också här börjar min lilla svacka. Jag börjar tappa förtroendet för det jag gör och känner att det skaver. Men min vana trogen kör jag på. Mottot Fake it 'til you make it susar runt i öronen.

• MAJ: Tar ett steg tillbaka och försöker fokusera på livet runt mig. Många promenader i regnet. Både besök från bror och lilla 1-åriga Ralf, och 5-års bröllopsdag. Här börjar stressen krypa i kroppen. En känsla av misslyckande. Alla planer från januari – att ta hand om mig själv har ju liksom försvunnit ut i det stora tomma intet. Så jag biter ihop och tuffar vidare som ingenting.

• JUNI: The Fuckening. Som står för: "when your day is going too well and you don't trust it and some shit finally goes down. Ah, there it is, the fuckening." Hahaha, det förklarar mycket i mitt liv. Två veckor av sommarsemester försökte lätta på stämningen och stressen. Men här började det bli olidligt med stressen över att få igång företaget. Jag ska ju för fasiken tjäna storkorvan vid det här laget. Min hjärna producerar idé efter idé så att allting smälter ihop till en enda stor boll av att få inget konkret gjort.

• JULI: Jobb, jobb, jobb...Det var inte mycket som jag hann med utanför IKEA. Men jag kunde se fram emot att börja journalistutbildningen i Augusti!!

• AUGUSTI: Två veckor till av semester gav mig en kreativ boost. Jädrans vad jag blev produktiv. Skapade webshop, började ändra lite i företagets struktur. Och äntligen var det dags att sätta sig i skolbänken. Det var pirrigt, roligt, svårt och jag insåg hur roligt det faktiskt var att börja lära sig något nytt igen. Jag är en evig student och skulle utbilda mig inom ALLT om jag bara hade ekonomin för det. Jag är alldeles för nyfiken för att inte lära mig mer. Det var intressant att kastas in i en klass med 19 olika personligheter, olika bakgrund, olika åldrar...vissa var redan etablerade som frilansjournalister, andra var lika vilsna som jag.

• SEPTEMBER: Vilken månad. Jag började på Go Business, ett affärsutvecklingsprogram för entreprenörer i Norrbotten och Västerbotten. Vi hade träffvecka på journalistutbildningen och jag fick träffa dessa 19 personligheter IRL. Jag besökte Meänraatio, och förälskade mig i radiosändningar. Radio ska jag jobba med, tänkte jag efter att jag suttit som sidekick i Meänraatios hitshow "Finnmix" Det som ändå utmärkte september var ändå att min älskade Dubaikatt fick somna in. Hon räddade mig många gånger under en tuff period i slutet av mitt liv i Dubai. Bara någon vecka gammal hittades hon smutsig och ynklig under en bil. Veterinären sa att hon inte skulle överleva men det gjorde hon och det med råge. Hon var tuff, kaxig och en personlighet att räkna med. Hon levde sitt bästa liv efter flytten till Sverige. Från öken till Norrbottniska skogen. Glömmer aldrig när hon såg en hare för första gången. Hon tittade på haren, sen på mig med en blick som sa: "WTF är det där?!"

• OKTOBER: Digital Magic Lab går i graven och Loihtu föds. En händelserik månad på alla sätt. Jag har äntligen insett vad det var som skavde i mitt företag och det var att jag inte lyssnade på mig själv. Jag älskar AI, jag älskar att utbilda inom AI men jag älskar mer att skapa en kreativ plats för kvinnliga visionärer, att skapa med mina egna händer och bygga på en hub som kan göra skillnad. När jag, tillsammans med min coach på Go Business, väl kom på min mission statement för Loihtu – ja då kom tårarna också. Det blev som att jag släppte det tunga oket som suttit på mina axlar. Jag började lyssna mer på min egen intuition. Jag insåg att alla utbildningar jag har gjort, alla kurser och workshops, har haft en mening. Allt sammanstrålar i visionen och missionen jag nu ser tydligt - den gråa aittan.

• NOVEMBER: November blir en månad som handlar om foto. Jag inser att jag älskar att fota och vill lära mig mer. Jag jobbar stenhårt emot impulsen att köpa en rejäl kamera, telefonen får duga tillsvidare. Fotoreportage, naturfoton, personporträtt...jädrans vad givande det är. Synd att det aldrig ser ut som i verkligheten när jag som amatör springer runt med en iphone i högsta hugg och inte vet vilket program jag ska använda. Det blir nästa projekt till våren. Vi har även denna månad en träffvecka med skolan och vi ska skapa ett soffprogram. Jag är inte gjord för att stå framför kameran - självkritiken haglar! Förstår att det är något jag måste ta tag i och jobba med. Men här kommer hormonerna in. Ännu en magnetröntgen görs för att skanna av min hjärna - där hypofysen sitter. Den är överaktiv, varit sedan länge, men nu är det första gången det hittas förändringar i den. Det vill säga en microtumör. Kul tänker jag och bäddar ner det i nån mörk vrå i mitt undermedvetna. Jag har inte tid att tänka på det också! Mitt i preppen för att "pitcha" min nya affärsidé till en expertpanel på Go Business, medan skoluppgiften om en videodokumentär upptar all min fritid efter skollektionerna och jobbet på IKEA. Det börjar bli dåligt med sömn då en konstant oro håller mig vaken. Förstår ju själv att det här är inte hållbart. Vad gör då en tumör i hypofysen undrar du. Den stannar av ämnesomsättningen, kapar sexlusten, producerar bröstmjölk, oregelbunden mens och andra klimakterieliknande symptom. Den styr även en hel radda andra hormoner i kroppen. Rätt så väsentlig liten knöl som styr mångt och mycket.

• DECEMBER: Det rasslar in skoluppgifter som ska göras innan juluppehåll. Herregud vilket tempo vi avslutar läsåret. Bomben att vår lärare har sagt upp sig, vi ska få en kommunikatör istället, slår hårt. Journalistklassen går på julledighet med en känsla av nedstämdhet, förvirring och en omotiverad lust att börja igen 8 januari. Med det sagt så är det ju inte bara nattasvarta denna månad. Jag har sålt två artiklar - en till Haparandabladet och en till tidningen Femina. DET ÄR KUL! Kanske det är skrivande journalistik jag vill göra istället för radio? Äsch, tänker mig ändå att vill göra båda! Har redan ett jobberbjudande som frilansjournalist som väntar på mig...Den gråa Aittan och planerna kring den börjar att ta form, är lite orolig för tidsspannet bara. Jag är en otålig människa. Vill jag göra något då ska det helst ha skett IGÅR. Ett stort projekt som det här kan jag inte skynda. Det kommer ta tid att få ihop pengarna, men jag jobbar på tillsammans med Nyföretagarcentrum. Känns positivt än så länge. Nu hägrar ju nya året och nya möjligheter. Mentalt har jag nog stoppad mig precis innan den berömda väggen. Jag kände att hösten tog musten ur mig och när skolan gick på julledigt, gjorde även jag det. Jag har valt att bara chilla som två-åriga Folke hade sagt.

Pust! Det var en pärs och jag har säkert missat en massa annat som har hänt. Det är nackdelen att jag inte skriver dagbok. Ni har kanske förstått att det finns en anledning till det - jag glömmer av att skriva. Precis som denna blogg.

När jag nu tar en överblick över 2025 ser jag att det blev ett överväldigande år. Det var mycket "nya planer, pepp och friska tag" för att alltid sluta i förvirring, nedstämdhet och stress. Vad är det som gör att jag har ett sådant mönster? Varje gång jag har en idé eller jag känner att nu går det bra, då dyker the fuckening upp. Det mönstret har upprepat sig under flera år. Det är något i mig själv som självsaboterar. Något hos mig som gör att jag inte tillåter mig själv att faktist lyckas med något. Det går över mitt huvud, men en psykolog skulle säkert älska att frossa i det.

Tills dess tänker jag inte ge några nyårslöften. Bara önskemål.

• ta tillbaka kontrollen över min hälsa och hormoner – det blir en prioritet för våren.

• spendera mer tid med familjen, i naturen och uppskatta möjligheten att chilla mer

• planera och verkställ – hoppa inte på varje idé som poppar upp. Följa min plan!

Ja, kanske det blir lättare med en årskrönika om 2026. Året där jag hittar harmoni och njutbara stunder. Där the fuckening inte har en chans........eller?

Till nästa gång,

Rellu