Stress junkie?

Jag är stressad.

Eller rättare sagt - jag är kroniskt stressad vid det här laget. (svettig smiley)

I höstas, när jag hade som mest att göra, kände jag mig i balans. Jag sov rätt bra, kände mig glad och hoppfull. Det är som att stressen över deadlines, uppgifter, pressen att leverera på något sätt fick mig att känna mig levande. Och det vet vi alla är INTE bra för någon!

Under många år jobbade jag som gruppträningsinstruktör. Jag hade upp till 15 Zumba®️ pass i veckan och 3 bootcamp pass med en kollega. Själv tränade jag CrossFit 4-5 dagar i veckan. Allt medan jag även jobbade med events, i det egna företaget och för ett eventbolag. Det behövs inte en expert för att förstå stressen min kropp och knopp fick utstå. Men jag mådde bra!

När jag tillslut lämnade det hektiska schemat i Dubai, kom jag till lugna, mörka och tysta Haparanda. Mina pass gick ner till 2-3 stycken. Du kanske tror att jag nu kunde pusta ut, återhämta mig....nejdå. Jag började jobba inom restaurangbranschen och stressen förbyttes mot sena nätter, alkohol och alldeles för lite sömn. Min kropp tog stryk, mina fotvalv i fötterna rasade, problem med ryggen och leder blev resultatet. Jag mådde inte bra!

Nu har jag lämnat restaurangbranschen. Jag jobbar fysiskt på IKEA, studerar till journalist, driver ett företag, planerar ett annat. Jag håller inga träningspass, jag självmedicinerar inte längre med alkohol. Jag hinner inte till gymmet och jag har hundra to-do-listor. Fram till årsskiftet 2025 mådde jag bra!

2026 har börjat med buller och bång. Inte i den meningen att jag bollar hundra saker, utan att jag INTE har nog med att göra. Jag blir STRESSAD över att jag "bara" studerar, påtar runt på IKEA och tar emot hårkunder.

Kan bara skratta åt mig själv, för annars skulle jag nog gråta. Att jag stressar över bristen på stress. Finns det fler som är stress-junkies? För det har jag döpt den här "sjukdomen" till. Jag har ju abstinens!! Precis som när jag flyttade till Haparanda 2018.

Mitt liv rasar ihop när jag har för lite att göra. Hur sjukt är inte det.

Vad jag behöver är att åka till ett Shaolin tempel, precis som machogubbarna i SVT's "Shaolin Heroes". Stör mig på varenda en men älskar de två munkarna. Dem är anledningen att jag ens tittar på smörjan. Jag vill också lämna mina smycken och mobil vid ingången, vakna tidigt för ett hårt fyspass. Leva i nuet, träna 3 gånger per dag, meditera, äta växtbaserat och slippa livet utanför. Sätta mig ner och se vem jag är om jag släpper den här stresshetsen.

DET önskar jag för mig själv.

Men känner hur stressen över ingen stress börjar klia på huden...

Andas tills vi hörs igen

Rellu