Är kärleken blind?

Vi gifte oss på bryggan med mamma, mormor och Anna Svelin som vittnen, 20 Maj 2020, Kukkolaforsen.

Jag ställde mig i fönstret flera timmar innan en grå Mazda skulle svänga in på parkeringen. Jag var nervös, pirrig, och lite orolig över beslutet att låta en helt okänd man köra 100 mil för att träffa mig. Är han en galning? En massmördare?

Sen kommer han. Jag går ut och kikar runt husknuten för att få en glimt. Han kliver ur, och vi tar några staplande steg mot varandra. Det jag minns bäst är hur han darrade som ett asplöv i höstrusket. Han var lika nervös som jag.

Det var måndag 6 April 2020.

Vi spolar bandet till början.

22 mars 2020 skrollar jag igenom en dejting site, och ser en man som ser otroligt bekant ut. Jag ser att vi är lika gamla och att han bor i Borlänge. Mina gamla hoods. Jag är uppväxt i Djurås, 2 mil utanför just Borlänge. Så jag slänger iväg ett töntigt meddelande i stil med:

– Har vi hängt på Cozmoz?

(FYI - Cozmoz är en folkpark där disco och roligheter ordnades i vår ungdom.)

Pinsamt jag vet! Men inget mer med det – jag glömmer saken och livet går vidare.

I fem dagar. Då det dimper ner ett nekande svar. Från Marcus. Då var det 27 Mars

Det kunde ha slutat där men vi fortsatte att chatta, och efter en dag började vi prata i telefon. Snabbt kunde vi slå fast att vi hade lyckats att undvika varandras "gäng" i tonåren och därmed aldrig träffats. Ändå slog det mig hur bekant han var. Det kändes som att jag kände honom sen gammalt. Han var så självklar.

Varje samtal förde oss närmare och tillslut säger han att han ska komma till Haparanda. Och tiden, tills jag ser den där Mazdan svänga in på parkeringen den 6 april, står still.

Första dagen som vi träffades IRL. Och dagen då vi förlovade oss med ringar gjorda av folie.

En vacker vårdag, 20 maj 2020, stod vi där på bryggan vid foten av kvarnen. Kukkolaforsen dånade nedanför oss och jag kände hur tårarna trängde fram. Marcus stod brevid mig som en klippa, och tillsammans sa vi JA till att dela livet ihop. Vi hade känt varandra i 54 dagar.

Love is Blind Sverige är tillbaka på Netflix. Och där sitter vi fast i träsket. Tycker till och spekulerar. Normalt kollar vi inte på dokusåpor men det väcker något personligt hos oss. Vi förstår hur snabbt de äkta känslorna kan komma. When you know, you know som det gamla talesättet går.

Har det varit lätt för oss? Nej, men det har varit värt det. 100 %. Så jag kan nog säga för oss båda att JA - kärleken är blind.

I år firar vi 6 år ihop, förlovade och gifta. Som känns som 60.

Fira kärleken

Rellu